impossible

återhämtningen från preklin har varit lång och svår. jag börjar nu känna mig rätt ok, trots att jag varken hade kroppen eller huvet med mig på fotbollen ikväll!

gårdagskvällen var väldigt lugn, jag stickade och kollade på film. idag har vi tvättat så mycket tvätt att jag undrar om vi har nåt kvar i garderoberna överhuvudtaget! eftersoom vi inte har lyckats lokalisera nåt torkrum fick man använda fantasin ordentligt: det har hängt tvätt över varje tillgänglig gardinstång, dörrhandtag, köksskåp och gud vet vad! :) annars har jag pluggat och tokstressen börjar övergå i nån slags uppgivet lugn. det går väl som det går... idag har jag iallafall lärt mig var arteria inferior anterior cerebelli går - alltid nåt! :D
föräldrarna lämnade ju oss igår och det är ett säkert tecken på föräldrabesök när kylen är så full att man inte får in dom nylagade matlådorna. wihu, jag gillart!

påtal om nåt helt annat : jag upphör aldrig att förvånas över mina amerikanska släktingar som jag håller ett öga på via facebook. för ett tag sen kunde man se en av killarnas bröllopsbilder (han är 19... eller kanske 20) och idag hade en annan i ungefär samma ålder lagt upp ett album med titeln "my guns". ärligt eller? finns det nån fördom om usa som INTE är sann? jag har inte träffat på den iallafall!!

ny vecka, sista på knepkursen. det blir mikroskoperingsinställning och lite annat smått och gott, karlskogalunch på värmland kanske till exempel? i'm looking forward! natti!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback